Då har man avklarat två kvällar på mitt nya jobb, så en liten resumé är jag väl mer eller mindre skyldig mina trogna läsare.

För er som inte har hängt med så jobbar jag numera på York & Albany, det säger antagligen inte er ett jackshit men det är alltså ett hotell med 10 rum, finedining och cocktailbar som är en del av Gordon Ramsays imperium. Stället startades i september förra året och Y&A är alltså hans första steg in i hotellindustrin.

Första dan sög hårt, var på en induction day (dvs välkomstdag) där det enbart skulle tjatas om Gordon Ramsay, hur många restauranger han äger, hur bra han var osv... ungefär som Hiltons välkomstdagar, och dem har man ju gått på ett par ggr vid det här laget, inget spännande alltså... same shit, different name

Efter en heldag har nån klok nöthjärna satt mig på ett skift, på med vit skjorta och sen var man ju redo. Min supervisor är en supertrevlig kille, tar sin tid för att visa runt osv och visar aldrig några tecken på ointresse. Perfekt kille för jobbet och han är ynka 23 år, förvånad? Nej, bli inte det... många i London har kommit en bra bit på karriärstegen vid den åldern.

Däremot har jag känt lite vibbar från bartenders som är lite arroganta, det kommer börja en till som är ännu mer arrogant. Jag är ju själv lite arrogant av mig, så frågan är om det kommer bli bra det här... Imorgon ska jag iallafall jobba med Marc, och han känner jag sen tidigare så det är inga problem. Han är en schysst kille han...!

Idag fick jag förresten bära väst och slips, herregud som jag svettades och då är det ändå bara vårväder... tänk er sommaren, jag kommer ju gå av mitt skift som en enda stor svettpöl varje kväll. Det kändes inte helt bekvämt heller men det är väl en vanesak skulle jag tro. Jag ser ut som en riktig gentleman i den outfiten, men för mig är gentleman nånting man är och inte nånting man klär ut sig till

Imorgon ska jag ha en liten pratstund med restaurangchefen, då vet jag mer om det här stället är nånting för mig eller inte. Vi gick om varandra ett par ggr idag, och tro det eller ej... jag upplevde henne som lite arrogant hon också, självklart var hon italienare. 

Läget just nu känns lite som 50-50, det ekonomiska spelar såklart en stor roll. Stället i sig är väldigt intressant, men Chidde bang bang vill börja få betalt för all energi jag lägger ner på det här nu efter att ha levt på vatten och bröd det senaste halvåret. Att ha passion för sitt yrke är en sak, att ha mat på bordet är en annan sak... och ni som känner mig vet hur jag är, jag är väldigt hungrig av mig.

Tack och adjö!


Chidde