Eller Valentine's day, som de kallar det i det här landet!
Först måste jag bara ägna en rad åt Joel, Emma och Hegiz som fyller år idag (tack för att du håller koll på födelsedagarna Facebook)
Joels födelsedag visste jag om sen innan så där behövde jag ingen hjälp :)

Sen vill jag passa på att ägna en rad till alla par som förmodligen i skrivande stund ägnar sig åt lite kvalitetstid med varandra

Men huvudpersonen i dagens inlägg är faktiskt en föredetta klasskamrat, vi kallade honom för TeeJay eftersom hans initialer var TJ. Vi var klasskamrater för 8 år sen, under dessa 8 åren har jag alltid ägnat en tanke åt honom vid den här tiden på året, samma månad, samma datum. Det var nämligen dagen då han tog sitt liv genom att hoppa framför ett pendeltåg

I EFTERHAND fick vi sen reda på att han led av aspergers syndrom, jag tyckte inte det var rätt av de ansvariga att placera ut honom utan att informera människorna omkring. Jag förstår sekretesskälen osv, men ändå inte... för hade vi vetat, så hade vi kanske bjudit ännu mer på oss själva och det kanske hade gjort skillnad.. och TJ kanske hade varit med oss än idag, vem vet

Vi var en rätt speciell klass, vi var taskiga mot varandra oftare än vad vi var snälla.. men innerst inne tyckte vi om varandra väldigt mycket. Jag minns en gång på lektionen när vi pratade om sjukdomar, gulsot kom på tal och Christian började flina och då visste jag: Nu kläcker han snart en kommentar...

"Hihi, Chidde.. har du gulsot? Du är ju gul"

Skittradig humor egentligen, trevligt att andra får sig ett gott skratt trots att det sker på ens bekostnad men jag är ju generös, det bjuder jag på. Det som värmde mig mest var att TJ verkligen ansträngde sig för att hålla minen men till slut brast han ut i skratt. Det var mitt bästa minne av honom :)
Min tanke idag går iallafall till hans familj, syskon och alla människor som har jobbat med honom

Det är rätt fascinerande hur vissa handlingar omedvetet kan spegla sig mot det förflutna, de som är tysta och tillbakadragna brukar jag skoja och driva extra mycket med... det är jag i egen dryg person, hej :)
Vara för sig själv känns grymt tradigt, speciellt när vi äter personalmat... det ska alltid vara nån som sätter sig vid sitt eget bord, varför liksom? Det tycker inte jag är okej
Därför frågar jag alltid personen ifråga om han/hon vill sätta sig vid oss, svaret blir såklart oftast JA eftersom det anses oartigt att tacka Nej om det finns möjlighet :)
Det har hänt nån enstaka gång att någon blivit irriterad för att de måste maka på sig mitt under måltiden, men det är deras problem. Tänk på att varje måltid kan vara den sista, jag tror ingen vill spendera den ensam... eller? ELLER?!



Chidde