Vila i frid

Tyvarr fick jag ta emot lite tragiska nyheter haromdan om att en fd kollega har avlidit i en dykolycka i norra Norge.
 
Det kanns extremt sorgligt for K var ett av mina starkaste minnen nar jag bestamde mig for att lagga Londonlivet pa hyllan for att ta ett jobb i Nordkap 2009, ett stalle som jag inte ens visste att det existerade. Under sommartiderna kunde solen lysa 24 timmar om dygnet? Det var frackt, det blev en upplevelse och ett minne for livet
 
Men det hade inte varit nagot speciellt om det inte var pga alla manniskor jag traffade dar och alla saker vi gjorde tillsammans, jag vill minnas K som en valdigt positiv och glad tjej, valdigt driftig sadan och jag kunde alltid lita pa att hon gjorde sitt jobb och lite till utan tillsyn da hon hade varit pa NK och sasongat tidigare
 
Innan jag traffade K for forsta gangen hade jag blivit forvarnad om hur hon kunde vara, det var egentligen inget jag tog at mig eftersom jag ville bilda mig en egen uppfattning och det ar jag fortfarande glad for, det visade sig vara en hart arbetande och envis tjej med starka asikter och som garna ville ha det pa sitt satt. Det var nastan som en kopia av mig sjalv :)
 
Det fanns stunder da vi inte alls drog jamt och vara asikter om saker och ting lag miltals fran varandra, men tiden pa klippan hade varit betydligt tuffare om det inte hade varit for K. Hon fick mig att inse manga bra saker och jag kunde borja se brister i mitt agerande, t ex brydde jag mig for mycket om verksamheten och ignorerade faktumet att tiden var for kort for att gora forandringarna som pa sikt kunde leda till forbattringar. Det var onodig energi som kunde laggas pa nat annat vettigt, t ex hyra en bat och aka ut och fiska eller sova en extra timme pa morgnarna
 
Vara bakgrunder och tidigare erfarenheter var totalt olika, men jag har lart mig valdigt mycket av att jobba med henne, mycket av det anvander jag fortfarande i mitt nuvarande jobb
 
Jag ar extremt glad over att jag fick chansen att lara kanna dig och det har varit en stor ara. Livet ar alltfor orattvist, det som gladjer mig var att du fick gora det du gillade anda in i det sista. Jag hoppas du har det bra dar du befinner dig just nu och mina tankar gar till din familj och dina narmsta vanner
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0